Debatt: Mat som slängs i onödan kan åtminstone bli biogas

Vi svenskar slänger minst en fjärdedel av den mat vi köper. Butikerna kasserar mängder av varor av god kvalitet, och producenterna slänger mat för att inte skapa utbudsöverskott på marknaden. Att den sedan dessutom oftast bara bränns är ett i det närmaste oanständigt slöseri.

Det finns många goda argument för att i stället använda avfallet till att producera biogas. Jämfört med andra energislag intar gasen en särställning eftersom den sluter kretsloppet. Den är klimatneutral och kan ersätta bensin och diesel som fordonsbränsle. Den ger inga partikelutsläpp och förbättrar därför stadsmiljön. Det finns ett starkt folkligt stöd och en bred politisk enighet för återvinning av matavfall och produktion av biogas.

Trots detta avstår 60 procent av landets kommuner från att samla in matavfallet. Varför? För att det är för dyrt.

Regeringens mål var att minst 35 procent av matavfallet skulle återvinnas 2010. År 2010 har passerat och misslyckandet är ett faktum. Endast 20 procent återvinns. Misslyckandet hindrar dock inte den parlamentariska Miljömålsberedningen att föreslå att målet höjs till 40 procent 2015. miljömålsberedningen föreslår dock inte att några resurser satsas utan konstaterar bara att målet är ”ambitiöst men möjligt att nå”.

Det har tidigare gjorts insatser för att öka biogasproduktionen, och vissa skattelättnader finns fortfarande. Men det finns inget kraftfullt statligt stöd i dag. Med tanke på att tidigare uppställda mål inte har nåtts och ännu mer ambitiösa mål nu föreslås är detta anmärkningsvärt.

Regeringen har i stället gett Energimyndigheten i uppdrag att ta fram en biogasstrategi. Tyvärr innehöll förslaget inte kraftfulla åtgärder. Men det är inte utredningens fel. Regeringen tog redan i direktiven bort möjligheten till kraftfulla insatser genom att stipulera att förslagen inte får kosta. Den politiska viljan saknas alltså.

Utan politiska initiativ kommer Sverige inte att nå målen för återvinning av matavfall inom överskådlig tid. Att producera biogas är nämligen dyrare än att köpa bensin och diesel, på samma sätt som det är dyrare att producera el med vindkraft än med kolkraft. Men vi satsar förstås på vindkraften ändå, eftersom den inte skadar klimatet och därmed har lägre samhällsekonomiska kostnader.

De kommunalt ägda avfallsbolagen gör i 40 procent av landets kommuner stora insatser, trots att insamling av matavfall och produktion av biogas i dag innebär en ren kostnad. På Södertörn och på andra ställen i landet införs nya ambitiösa system för insamling av matavfall. Men tyvärr är efterfrågan låg. I bästa fall slipper vi betala för att en producent ska tillverka biogas av det förbehandlade avfallet. Producenterna tjänar för lite på att sälja biogasen.

För att långsiktigt gynna förnybar elproduktion skapades 2003 elcertifikatssystemet som omfördelar resurser från energiproduktion som skadar klimatet till den som är klimatneutral. Systemet har varit mycket framgångsrikt. På samma sätt som när det gäller vindkraften behövs nu ett certifikatssystem som gör biogasproduktion konkurrenskraftig. Systemet bör bekostas av fossilbränsleanvändningen.

Ett certifikatssystem för biogas bygger på tanken att de fossila bränslena ska bära mer av sina samhällsekonomiska kostnader. I praktiken innebär det att petroleumföretagen åläggs att köpa biogascertifikat i relation till hur mycket bränsle de säljer. Konsumenterna får då betala en ”biogascertifikatsavgift” på några öre för varje liter diesel och bensin. Varje producerad kubikmeter biogas berättigar sedan till ett biogascertifikat som petroleumindustrin köper på marknaden. På så sätt bekostar fossilbränsleanvändningen ökad återvinning av vårt matavfall och biogasproduktionen blir större

Det går att nå miljömålsberedningens vision om 40 procents återvinning 2015. Men då måste regeringen skjuta till resurser eller skapa ett certifikatssystem för biogasproduktion.

Robert Falck, vd för SRV Återvinning