Google Translate

Use Google to translate the web site. We take no responsibility for the accuracy of the translation.

SRVs 65-åriga historia

I Huddinge hade man år 1949 förstått att man måste ta ett helhetsgrepp när det gällde latrin och sopor. Stora mängder åkte rätt ut i naturen, och Huddinge socken (som blev Huddinge kommun 1950) bildade därför Huddinge Renhållningsverk AB.

Företaget drevs till en början mer eller mindre som enmansrörelse och företagets första vd Nisse Berg, tidigare tullpackhuskarl, hade sitt kontor hemma i vardagsrummet. Två bilar skötte sop- och latrinhanteringen. Nisse fick allt som oftast rycka ut som sopgubbe och fick så småningom ta hjälp av sin hustru Ingeborg, ”Bojan”, som tog över en del av de administrativa sysslorna på kontoret. Återvinning var en självklarhet för Nisse, som började tillverka och sälja gödselmedlet pudrett, som bestod av latrinkompost blandat med torv.

Nils och Ingeborg Berg

När det kom till hämtningen av sopor var jobbet minst sagt slitigt. Soptunnorna var stora och tunga och var ofta placerade längst in på de mest undanskymda delarna av villatomterna. Sopgubbarna bar med sig en s.k. bärtunna och tömde ner soporna i denna. Sen hivades bärtunnan upp på ryggen och kånkades så fram till den väntande sopbilen. Klart det slet! Så småningom anpassades hämtningsavgiften så att det blev billigare för den som kunde tänka sig att placera tunnan nära gatan.

Ute på Gladö

Redan 1938 valdes ett landområde vid Gladö utanför Huddinge som plats för att tippa sopor. Anläggningen kallades länge för Gladötippen, ett namn som lever kvar för många än idag.

Gladötippen var slutpunkten för de insamlade soporna. Här hamnade allt – stort som smått, farligt som ofarligt. Allt lades utan urskiljning på hög - det viktiga var att bli av med soporna, inte hur.

Det brann en hel del på Sofielund även i gamla tider. Oftast började det brinna av sig självt, men många av bränderna var arrangerade:

 – Vi brände ju på nätterna sörru. Hade vi inte ställt upp på nätterna och bränt hade vi inte kunnat ta emot någonting. Det var fullt. Efter 500 lass tände vi på. Men vi fick i alla fall igenom att vi skulle ha brandmästaren med oss berättar Olle Jansson, som jobbade ute på Sofielund på 50-talet, i en gammal bandupptagning.

År 1977 var den ursprungliga tippen ute på Gladö fylld och ett nytt område togs i bruk.  Området har successivt växt och utvecklats till en modern avfallsanläggning med fokus på återvinning.  Idag kallar vi vår anläggning ute på Gladö för Sofielund - den till ytan största avfallsanläggningen i Sverige. Från att 100 % av soporna hamnade på tippen är det idag en mindre del, ca 2-3 % som läggs på deponi.

Många aktörer blev en

Medan Huddinge hade haft sin tipp sedan 1938 hade de andra kommunerna, Botkyrka, Väster- och Österhaninge (som senare kom att bli Haninge) småtippar. En del hade enskilda ägare som kommunen hade avtal med. Ofta var det privata enbilsåkare som skötte sophämtningen. År 1967 övertog Huddinge Renhållningsverk avfallsrörelsen i Österhaninge och tre år senare skrevs entreprenadavtal med Botkyrka, Grödinge och Ösmo. År 1972 var det dags att bilda Södertörns Renhållningsverk. Huddinge var redo att ta emot soporna, eftersom de andra kommunerna hade svårt att hitta deponier.

– Kommunerna sade upp avtalen med tippar och åkare och vi erbjöd oss att köpa fordonen och att anställa åkarna, berättar Henry Ericsson, ordförande för kommunstyrelsen på heltid under åren 1964-1973 och även ordförande för SRV åren 1977-1992. Jag är stolt över att jag sydde ihop företaget och invånarna var nöjda med SRV.

Året därefter blev Nynäshamns kommun delägare och 1983 var det dags för Salems kommun att komma in som femte delägare.

Verksamheten har under årens lopp rört sig från enbart transport och förvaring av sopor till att omfatta återanvändning, återvinning och energiutvinning. Namnet Södertörns Renhållningsverk AB passade inte längre verksamheten och därför heter företaget sedan 1995 SRV återvinning AB.

Källa: Avfallsresan – SRV 62 år 1949-2011, Bilda Idé

 

SRV snabbt i siffror

Redan 1938 valdes Sofielund vid Gladö utanför Huddinge som plats för att tippa sopor.

1949 bildades Huddinge Renhållningsverk AB för att sköta sop- och latrinhämtning. Då användes endast två sopbilar, mot dagens 65.

1967 övertog Huddinge Renhållningsverk avfallsrörelsen i Österhaninge och tre år senare skrevs entreprenadavtal med Botkyrka, Grödinge och Ösmo.

1972 var det dags att bilda Södertörns Renhållningsverk när Haninge och Botkyrka kommuner blev delägare. Företaget erhöll då en tjänstekoncession. Åren därefter tillkom även Nynäshamn, Sorunda och Salem.

1977 var den ursprungliga tipplatsen fylld och ett nytt område på Sofielund togs i bruk. Året därefter blev Nynäshamns kommun delägare och 1983 var det dags för Salems kommun att komma in som femte delägare. Dagens aktiefördelning ser ut som följer: Huddinge, Haninge och Botkyrka äger vardera 31,5%, medan Nynäshamn och Salem har 2,75% var av aktierna. Företaget har idag fem tjänstekoncessioner som omfattar avfallstjänster i ägarkommunerna.

Verksamheten har under årens lopp rört sig från enbart transport och förvaring av sopor till att omfatta återanvändning, återvinning och energiutvinning. Namnet Södertörns Renhållningsverk AB passade inte längre verksamheten och därför heter företaget SRV återvinning AB sedan 1995.

De senaste åren har inneburit flera stora förändringar för SRV.

1994 fick vi koncession att starta en ny deponi när den nuvarande är fylld. Deponi 3, som den kallas, invigdes 2004.

2014 Började Scandinavian Biogas Fuels bygget av en biogasanläggning på SRVs återvinningsanläggning på Gladö.